”Du förändrar aldrig något genom att slåss mot det nuvarande systemet. Förändring kommer istället genom att du skapar något som gör det nuvarande systemet överflödigt.”

Orden kommer från Buckminster Fuller, amerikansk formgivare, uppfinnare, arkitekt och författare som dog 1983.
Hans ord bär onekligen på ett tungt eko i vår rådande nutid. En tid då det känns som om att världen nästan kippar efter andan i rådande modell. Det går nästan att känna att vi står på randen till något nytt.
Vad detta nya är återstår att se.

Vad framtiden än må ha i sitt sköte så kan man nog räkna med att nuvarande system kommer att slåss med näbbar och klor mot det. För är det något som historien har lärt oss så är det att vi människor verkligen gillar status quo. Speciellt när det finns pengar att tjäna på att alla sitter still i båten.

Paradoxen ligger förstås i att det enda beständiga i livet är förändringarna. Tittar du tillbaka på hur du har levt fram tills idag så finns det säkert ett helt gäng med oväntade vändningar, överraskningar och galna händelser som du aldrig hade kunnat räkna med.

Frågan är hur världen hade sett ut om vi inte var så rädda för förändring, utan istället omfamnade den. Tur i varje fall att vi omfamnade saker som hur en kompressor fungerar, hur bilar drivs och kärnkraft.
Var hade vi varit utan dessa tekniksprång?

Dock verkar det ju som om att alla tekniker har ett inbyggt bäst före-datum. Någonstans på vägen känns det som om att allt som en gång var konstruktivt blir destruktivt.
Återigen kittlar det fantasin att föreställa sig vad vi hade kunnat undvika om vi hade omfamnat förändring. Vilka krig, katastrofer och liknande händelser har orsakats av folk som håller fast vid förlegade ideal?

Det kommer vi aldrig att få veta.
Däremot får vi veta vilka förändringar som morgondagen för med sig.