Vår trofaste familjemedlem
Visst är det skönt att ta en promenad i all ensamhet ibland. Bara låta tankarna skingras steg för steg ute i skogen. Melodin från alla som vistas i tallar och granar har en lugnande effekt på själen och på något sätt känns det som om att vi har kommit hem igen.
Men frågan är om det inte är ännu trevligare att vara ute och gå med hunden. Det blir på något sätt ett sällskap som inte märks så mycket men som ändå finns där. Eftersom det inte är någon som du behöver konversera med i egentlig mening så har du fortfarande möjlighet att fnula fritt på högt som lågt, samtidigt som du ändå kan återvända till en sorts socialt sammanhang.
Ja nu låter allt detta kanske lite väl analytiskt och stelt. Istället handlar det egentligen om ett band som har etablerats i tiotusentals år – det mellan människa och hund.
För visst finns det något romantiskt i förhållandet mellan oss och detta fyrfota djur. Speciellt med tanke på att den tama hunden började sin bana som en opportunistisk varg som såg sin chans till lite föda i utkanten av mänskliga samlingsplatser.
Med tiden utvecklades en symbios – där hunden fick föda i utbyte mot att agera jaktpartner och vakt.
Dessa roller för hunden är i allra högsta grad fortfarande aktuella i den mänskliga världen. Därför gäller det att ta väl hand om våra fyrfota ”sidekicks” genom att då och då besöka en veterinär i Sundbyberg för att kolla hur det ligger till med hälsan. Många saker går ju nämligen att stoppa om de upptäcks tidigt och inte tillåts växa till sig i det dolda.
Hundar är ju även så trogna att de är ovilliga att visa när de har ont.
På så sätt vet du att din hund hänger med dig i många år till, förhoppningsvis utan några större sjukdomar eller problem.
